I utställningen Möten visas verk i flera material såsom skulpturer i glas, brons och aluminium samt pastell- och kolteckningar. Centralt för Wolffs konstnärskap är intresset för människan och några av de teman som lyfts fram i de utställda verken är frågor om identitet; om jaget och den kvinnliga erfarenheten.

Anneliese Schaefer (senare Ann Wolff ) föddes i Lübeck 1937 och kom 1956–59 att studera visuell kommunikation vid Hochschule für Gestaltung i Ulm i Tyskland. 1960 flyttade hon till Sverige och inledde en framgångsrik karriär som formgivare och designer, först vid glasbruket Pukeberg och sedan på Kosta (i dag Kosta Boda). År 1973 formgav Ann för Kosta den så berömda och uppskattade ljuslyktan Snöboll. Hon slutade arbeta på bruket 1978 och blev därefter medskapare till den första studioglashyttan i Småland, Stenhytta i Transjö. Efter tiden på glasbruken började Wolff arbeta med teckningskonst och måleri, och från 1989 inleddes ett omfattande arbete med kollage i glas och senare även med skulpturer i gjutet glas. Utöver glas har hon också utfört skulpturer i brons, aluminium, betong och nickelsilver. På senare år har Wolff även arbetat med fotografi och broderi som hon utför på sina tidigare teckningar och gicléer. 

Wolff har ett undersökande förhållningssätt till materialens inneboende uttrycksmöjligheter, i synnerhet när det gäller glas, men också i sitt konstnärliga utövande överhuvudtaget. I glasskulpturerna är relationen mellan ljus och det rumsliga viktiga parametrar – utan sin avgränsning, sitt rum och ljuset är glaset ingenting. Det finns alltså två sidor i glasets existens – det existerar och det existerar inte. Dubbelheten spelar ofta en viktig roll i Anns verk och många av skulpturerna i glas har en positiv och negativ sida. 

Ann Wolff har uppmärksammats både nationellt och internationellt, särskilt för sina unika skulpturer i glas. Med ett flertal priser och prestigefulla utmärkelser för sina skulpturala verk i glas har hon positionerat sig på konstscenen och ställt ut regelbundet på museer och gallerier, ibland annat Danmark, Tyskland, Frankrike, USA och Japan. Wolff är representerad vid ett stort antal internationella museer, och även i Sverige på bland annat Nationalmuseum i Stockholm, Röhsska i Göteborg och Värmlands museum i Karlstad. Visby domkyrka äger ett verk av Ann Wolff – en ängel i gjutet glas, Solo, 2011, som är permanent placerad på predikstolen i kyrkan.

Köln Suite

I slutet av 1980-talet upplevde Ann Wolff att hon fått nog av glas och uttryckte: ”Jag orkar inte med att glaset är så vackert. Så förföriskt och glittrande vackert att det gömmer min konst. Jag vill inte tävla med glaset längre. Jag har en längtan efter att få uppleva konst. Förstå vad konst är.”

1989 tog sig Ann Wolff till den då blomstrande konstmetropolen Köln för att komma bort från Sverige och allt vad glas innebar och med intentionen att utforska sig själv som konstnär. Från Köln tog hon sig till Wuppertal och sökte upp den välkända, och för den experimentella dansen så inflytelserika, koreografen och dansaren Pina Bausch och hennes dansteater. Bausch blandade dans, teater och musik i ett slags collage med utgångspunkt i känslor; både i vildsinta och ömsinta vardagliga situationer. Hon arbetade undersökande och ställde frågor till dansarna, som genom dansen fick söka svar och uttryck utifrån sina egna erfarenheter och känslor. Bausch ska ha sagt: “Jag är inte intresserad av hur människor rör sig, utan av vad som rör dem.” Det här stämde väl överens med Anns inställning till sitt konstnärliga värv och hon fick möjlighet att sitta med under repetitionerna och teckna. Hon studerade noga dansarnas gester och utförde mängder av skisser som hon sedan omsatte i kraftfulla och känslosamma kolteckningar. Verket som visas här är ett av många ur Kölnsviten.

”Jag fastnade verkligen vid gesten. Det gick upp för mig att alla har sina egna gester, hela kroppen utför en gest.” I Köln hittade hon också sin egen gest; hon blev konstnär!

Läs med om Köln Suite här.

Needlework

”Mitt handarbete på papper började med serien av transformerade gicléer: LIEBE MUTTI 2019. I min mors generation brukade kvinnor träffas hemma för att arbeta med nål och tråd. De inspirerade varandra genom att signera sitt lager av näsdukar, handdukar och lakan. När jag ser tillbaka vill jag hedra denna generation av mödrar och deras material.”

Behind the Mask, 2013–18
  

Här intill kyrkans besökare har vi placerat en rad med motiv av olika individer – eller kanske skulle dessa kunna ses som varianter av en och samma person? En människa har ju så många ansikten, så många jag. Ann Wolff har målat många porträtt/självporträtt, kanske i ett försök att finna sig själv, sin egen röst och sitt eget uttryck som konstnär. Ann målar snabbt utan att radera eller måla över – det ursprungliga och slumpmässiga är viktiga inslag i hennes konstnärliga skapande. 

De sju pastellerna ingår i serien Behind the Mask och handlar om dubbelhet – om förhållandet mellan det inre autentiska jaget och yttre förväntningar. Många av porträtten liknar både medvetet och omedvetet henne själv. Genom porträtten kan hon betrakta sig själv utifrån. Ann uttrycker detta som: ”Jag som den andre”. Hon berättar vidare om sina porträtt: ”De [teckningarna] var ganska löjliga ibland. Ganska roliga ibland. Ganska fula ibland. Och ganska annorlunda. Men jag accepterade detta. När teckningarna låg bredvid varandra förstod jag att det var mina egna masker jag tecknat.”

Läs mer om Behind the Mask här

Corvus  

Brons

Black matters
Korpen och kråkorna
Korpen bär den djupaste svarta färgen.
Hans rörelse mellan himmel och jord gör att
människor över hela världen ger honom speciella krafter,
och säger: ”han har besökt universum och kom
tillbaka för att berätta om det.”

Korpen är både lurendrejare och bedragare, både hjälte
och skurk, ofta samtidigt. I nästan varje
skapelsemyt i regionen är korpen antingen den
verkliga skaparen av världen eller spelar en betydande roll
i skapelsen. Korpen förekommer i flera former. I
den indiska mytologin på nordvästkusten kan djur lätt
anta mänsklig form och leva som människor – med
korpen som deras mest utmärkta modifierare, kapabel att
förvandlas till vad som helst för att få vad den vill ha.

Läs om The Crow här